Ibland.

Ibland vågar jag. Då skriver jag ditt namn i sökfönstret och trycker Enter. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig när jag tar mig en titt på din sida, jag vet bara att jag kan förvänta mig alla möjliga typer av människor, okända och kända namn men även det jag såg idag. Ord som fullständigt skapar hela mitt inre till is. Ofta får jag någon typ av chock, vilket skapar en snabb adrenalinkick i mig.

Just precis det hände idag.

Nu sitter jag och återhämtar mig från adrenalinkicken. Det är som om hela jag laddar för att iallafall få en liten inblick i vad du gör, vilket skapar en chock i mig när jag hittar sånt jag inte tycker om. Det är halvt lite kontrollbeteende, men även bearbetade känslor som bubblar upp igen. Den här adrenalinkicken var så enorm att jag nu är helt matt. Mina händer orkar knappt använda tangenterna för formuleringen av detta inlägg. Jag blev helt slut.

Men det är så här det kommer att vara. Jag har accepterat det och accepterar även att jag vill ha det på det här sättet. Nyfikenheten kommer alltid att finnas där. Nyfikenheten kommer att skapa adrenalinkicken igen. Men en dag. En dag spelar det ingen roll. Idag längtar jag till den dagen.